Anonymous

När jag spydde....det värsta jag varit med om.. Men inte just då, när jag stod där över toalett stolen, hörde jag knappt mammas skrik, hur hon försökte dra i mig, hur pappa satt tyst och kollade på...Kaoset runt omkring var borta..Det enda jag fokuserade på var hur min mage sakta men säkert tömdes....Hur lättanden spred sig i min kropp...lika minutrarna efteråt...mamma var chokad, pappa var förtvivlad...Jag var nöjd, svävade i min egen sjuka värld...


Nu efteråt så inser jag det SJUKA i det hela, kränkningen och allt vad det innebär...vad jag utsätter mina närmsta för, vad jag gör emot dem som jag älskar mest!
och vad jag gör emot mig själv...


Varför ska det vara så svårt att kontrollera? varför blir det bara värre och värre? Finns det inget stopp? Ett trollspö som kan svepa över mig?